Guest
Där växte uti Hildings gård två plantor under fostrarns vård. Ej Norden förr sett två så sköna, de växte härligt i det gröna. Den ena som en ek sköt fram, och som en lans är hennes stam; men kronan, som i vinden skälver, liksom en hjälm sin rundel välver. Den andra växte som en ros, när vintern nyss har flytt sin kos; men våren, som den rosen gömmer, i knoppen ligger än och drömmer. Men stormen skall kring jorden gå, med honom brottas eken då, och vårsol skall på himmeln glöda, då öppnar rosen läppar röda. Så växte de i fröjd och lek, och Fritiof var den unga ek; men rosen uti dalar gröna hon hette Ingeborg den sköna.
