Guest
“Himlen är oskyldigt blå“ av Ted gärdestad. Till hanns minne, med fina bilder. Himlen är oskyldigt blå, som ögon när barnen är små. Att regndroppar faller som tårarna gör, rår inte stjärnorna för. Älskling jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns. Fast tiden har jagat oss in i en vrå, är himlen så oskyldigt blå. När vi växte upp, lekte livet, vi var evighetens hopp. Det var helt självklart att vår framtid skulle bli, oförbrukat fri. Somrar svepte fram, jorden värmde våra fötter där vi sprang Rågen gungade, och gräset växte grönt. Hela livet var så skönt. Himlen är oskyldigt blå, som ögon när barnen är små. Att regndroppar faller som tårarna gör, det rår in
