Guest
”Ni är för mig nu ointressant...” En trötthet sväller, svämmar över kanten Jag värmer te i glöden - skog i brand I huvudet - en mosaik av ord och öden: ”adjö-förlåt, adjö...” Under byrån, vid fönstret i ett fruset sovrum Ligger i dimmigt damm ett oavslutat brev ”...i kvällsljus badar svenska staden Malmö Och smaragdsolen lyser upp i Nordens skev...” Ett år har gått De ord som skrevs då är nu inte längre lämpliga att läsa Men plats finns det om gott Och mellan raderna stå inristat: ”Ni är för mig nu ointressant” Sikt, klapp, rekyl ... och avtryck Ni sitter insvept i en filt och väntar i förlamning Runt ligger spillrorna av böcker, blad och tryck Ni ställer upp er på parketten i ett ryck Som om ni härmar detektiver i romaner Lägger ni långsamt, i slo mo er kropp på bordet Jag repeterar orden: ...på bordet...” Ni är en karaktär, och därför kan man förutse ert liv och narrativ Det kunde vara fixerbart, men alla hade tröttnat alldeles från början - dom sitter kvar av plikten... Och slutligen drar jag igen ridån och backar bort, förminskar sikten Ingenting att sörja om Så sant! Ni är för mig nu ointressant.
